HCE inför 2012

Nu är det juluppehåll i HCE med fet hemläxa i form av Jonathan Franzens bok Frihet på bara 650 sidor. Den ska vi ha läst när vi ses hemma hos Maria tisdagen den 17 januari.
Sedan är det ÖB:s tur att vara bokvärd: tisdagen den 27 mars. Då är det nästan vår, kära bokvänner.
Vi ses på det nya. Och god jul, lite så här i förskott!



Köp den Bokus

Sorgligt som katten

ÖB har lagt av sig. Somnat in. Inte läst klart boken helt. Sedan tar det en vecka att uppdatera bloggen. Fy. Men vi var i alla fall hos Åsa förra måndagen, Anna och jag. Vi glömde att ta en bild. Såg heller inte röken av några bokstavskex. Sorgligt, var är bokklubben på väg? Men det var väldigt gott och trevligt, precis som vanligt.
Vi pratade i alla fall om Lilians Mandarinstunder, som vi alla gillade. Sorglig förstås men underfundig och rolig på samma gång. Med många oväntade, spretiga och finurliga tankar och ordvändningar. Vi som känner Lilian lite och vet hur hon pratar och skriver kändes boken som att umgås med henne en stund. Intressant också det där med sorg. Och om det är berättigat att sörja så mycket för en katt? För mig som är uppväxt med vandrande pinnar och på sin höjd sörjt över några döda neontetror (små jäkla fiskar) var det i alla fall inte svårt att förstå eller sätta sig in sorgen. Vi saknar alla Zeb. R.I.P.

Så här tyckte Sofia i sin frånvaro:
Boken känns väldigt rak och öppen. Personlig och ärlig. Många av Lilians åsikter och reflektioner ligger ganska nära mina egna, så för mig är det lätt att ta till mig. Även om hon har ett vildare och mer intensivt sätt att uttrycka sig. Mest känns det som att man får komma in och hänga i hennes värld ett tag och det är spännande. Och som sorgskildring? Ja, det är hennes sorg och den är stark och tung att bära. Tror nog att det säkert finns mycket tröst att hämta när man är i en liknande situation. Oavsett vad eller vem man sörjer.

Lilian är fråga nio

Debuterskan Lilian Bäckman och vår nästa författare är inte bara recenserad i DN. Hon är också med i DN:s nutidstest vecka 40. Lilian är fråga nio. Stort. Oerhört stort.



Smygläs recensionen i DN
Till DN:s nutidstest vecka 40

Ny vild mandarinläsning

Äntligen mandarinstunder och lite vilda västern med Zeb Macahan. Eller så här. Till måndagen den 7 november, då vi ses hemma hos Åsa, ska vi ha läst ”Mandarinstunder” av debutanten Lilian Bäckman. Det blir roligt. Några av oss känner Lilian.
Här kan ni köpa boken från Bokus.



Och sedan är ytterligare ett möte inbokat, långt bortom jul. Nästkommande möte är först tisdagen den 17 januari hemma hos Maria.

Frånvarorapport från det stora huset

Tisdagen den 27 september 2011. Bokklubbsmöte hos Anna. Frånvarande: Soffis och ÖB. Och därav denna knapphändiga och jättesena rapport, om man ens kan kalla det för rapport.
Själv är jag dåligt påläst. Jag har bara hunnit till sidan 45 av Nicole Krauss ”Det stora huset” och inser att jag måste köpa nya brillor. Försöker varje kväll att läsa med mina gamla. Lägger boken på huvudkudden (läser alltid på mage) och kryper sedan ner i fotänden. Men nu funkar inte det längre heller. Jäkla blindstyre. En dåliga ursäkt för att jag inte har läst ut boken. Lusten att läsa har förstås också haft betydelse. Så är det ibland.
Men vad tyckte ni om boken? Vad var bra och vad var dåligt? Lätt eller svårläst? Språk? Betyg och helhetsintryck? Kommentera och komplettera gärna denna usla rapport från ÖB.
Som tur är har Sofia läst. Hon tyckte så här:
”Det tog ett tag för mig att inrätta mig efter språkets långsamma tempo, men när jag väl var inne i det så tycker jag att det flöt bra. Framför allt tycker jag att hon hade fina beskrivningar av svårigheterna som uppstår när man lever tillsammans - både som kärlekspar och föräldrar och barn. Individen och samhörigheten. Boken kändes väldigt mänsklig. Jag skulle absolut kunna rekommendera den vidare.”

Nästa läsupplevelse

Nästa gång vi ses är tisdagen den 27 september. Då träffas vi hos Anna och pratar om boken Det stora huset av Nicole Krauss.
Här kan du läsa mer och shoppa boken om du vill, på Bokus.

Ytterligare ett möte är inbokat, måndagen den 7 november (nytt datum) hemma hos Åsa.

Herregud sicken glace au four

Sicken prettobok jag har valt. Sa jag, tänkte jag. Högt och lite argt. Anna nickade instämmande. Medan Wiveca, Åsa och Sofia (i sin frånvaro) lovordade denna fantastiska bok. Herregud, vilket språk! Maria hade varken köpt eller läst boken den här gången. Men blev förstås nyfiken på detta underverk, eller prettobok. Tung var den också förstås, det var vi alla överens om. Och språket var bra eller rent av fantastiskt. Niels Fredrik Dahl är poet och det märks. Trots världsalånga meningar klarar han sig galant.
Men jag var mer imponerad av Wivecas glace au four. Denna fantastiska 70-tals klassiker som jag kanske inte har ätit förut, i alla fall inte vad jag kommer ihåg. Denna festliga franska dessert med glass, sockerkaka och maräng gratinerat i ugnen. Avancerat, roligt och gott.
Efterrätten var alltså godare än boken den här gången, om du frågar ÖB. Morsan går väl ur bokklubben nu igen, som vanligt. Samtidigt så var det roligt att Herre föll hälften av bokklubbens medlemmar på läppen. På mina däremot finns bara ett gott minne av glace au four.


Recept till glace au four. Kanske inte det som Wiveca använde sig av men i alla fall.