Lyckan i en bok

Nästa bokmöte blir lyckligt, förhoppningsvis. Vi ska läsa För mycket lycka av Alice Munro. Vi läser den till den 9 maj då vi ses hemma hos ÖB. Någon ytterligare tid bestämde vi inte den här gången, med tanke på sommar och semestrar.

Boken finns att köpa på Bokus bland annat, men det är tvekis om den finns som pocket. Boken kom ut i augusti förra året.

Trevlig läsning!

En dag och tjugo år

En dag kommer vi att kunna läsa den här bokbloggen precis på samma sätt som den nyss lästa boken, En dag. Vi kommer att kunna hoppa mellan bokklubbsdagarna, eller kvällarna, under en lååååång tidsperiod. Kanske tjugo år. Och sedan kan vi skriva en bok om bokklubbens öden och äventyr. Förhoppningsvis dör inte bokklubben på slutet.

HCE:s medlemmar träffades denna måndag vid halv sju hemma hos Anna för god mat, vin och boksnack. Hit ungefär, var allt som en vanlig bokklubbskväll. Men sedan kom det. Det stora, annorlunda. Det som gjorde att just den här bokkvällen blev så speciell. Anna bjöd oss bokstavstrogna på kex, som vanligt. Men i det här fallet hade de formen av djur och de smakade hallon. Joråsåatt. Men det går an det också, som Almqvist skulle ha sagt.

Boken var bra, det kunde alla närvarande deltagare enas om. Lättläst men inte blaskig eller naiv. Precis som Tony Parsons samtidsromaner eller Nick Hornby. Bara bra. Språket flöt på, inga konstigheter förutom att Maria hade knasiga korrfel i sin upplaga. Själv tror jag att huvudpersonerna är precis i min ålder, vilket gjorde det ännu lite roligare.

Sofia, som inte var på plats, sa så här:
”Lättläst, underhållande och ordentligt skriven. Tydligt att han är manusförfattare också. Får lite känslan av amerikansk romantisk komedi, fast det blir melodram på slutet i det här fallet. Jag hade inte förutsett att hon skulle dö, men undrade hur han skulle lösa det hela när de väl fått varandra. Kanske var det enda sättet, men jag hade nästan tyckt det vore mer intressant att läsa hur deras liv gestaltat sig tillsammans, men svårare att skiva förstås. Den får betyg helt ok av mig.”

Apropå bokklubbens leverne (och kanske död?) så diskuterades nya medlemmar. Åsa vill inte gärna ha med någon som hon känner väl. Och jag kan hålla med.
På måndagsmötet var Sofia hemma och vabbade. Men vad var Wiveca? Och hur går det med distansarna, på eller av? Sedan dröjde det dessutom, flera dagar innan ÖB fick arslet ur vagnen och uppdaterade bokbloggen. Oroväckande hemskt slött. Så vi får väl se om det blir någon bokklubbsbloggbok om tjugo år. Den som lever och är medlem får se.




PS. Boken ska bli film förresten.