Sista bokklubbsmötet för 2009. Måndag, kallt, mörkt. Men så såg vi ljuset, då varma Wiveca bjöd hem oss till julpyntat hus. Sakta tinade vi upp till glögg och glad lax.
Bokklubben var ganska enig om boken, "Sju stenar till den otrogna hustrun" av Vénus Khoury-Ghata, inklusive Sofia som ringde in sina kommentarer. Förfärlig och tung bok, men läsvärd. Vi var alla glada över att ha läst den. Alla var förstås upprörda över kvinnosynen, vilket också var meningen. Det var lätt att fastna där, mitt i allt elände.
Språket var nästan poetiskt, tyckte Anna. Det var avskalat och helt utan onödiga beskrivningar och utsvävningar. Kargt men oerhört effektivt. Man kunde inte bara hoppa över en mening eller två, då missade man helt säkert något viktigt.
Skiftandet från första, till andra och tredje person var ett enkelt och bra grepp. Lite hit och dit sa Åsa, som inte tyckte att det var konsekvent alla gånger. Själv hade jag svårt att känna någon närhet med tilltalet "du", det hade snarare motsatt effekt.
Mötet slutade i alla fall nära och innerligt med att Wiveca delade ut julklappar. Ett mycket trevligt inslag som nästan förtog avsaknaden av utlovade bokstavskex. Inslagen i ett av paketen låg Herta, som gav inspiration till nästkommande bok.
Närvarande bokklubbsmedlemmar på årets sista möte hemma hos Wiveca.
Tomtemor Wiveca delar ut klappar till lässugna medlemmar.
