Hej då Helena!

Helena Henschen, en av HCE-bokklubbens omtyckta författare, är död. Mycket sorgligt. Bokklubben läste hennes ”Hon älskade” och älskade den. Tack för allt Helena och hej då!

Läs mer om henne på dn.se

En dag fram till 14 mars

Maria låter meddela att vi ska läsa en lättläst feelgood bok som bara väger 435 gram och med ett sidantal på ynka 431 sidor. Boken heter En dag och är skriven av David Nicholls. Boken ska vara läst till den 14 mars, då vi ses hemma hos Anna.
ÖB låter meddela att hon redan läst den. På engelska, för att verka lite märkvärdig. Men det gör inget. Jag har ju 651 sidor kvar av Palme.

Boken finns i pocket på engelska men inte på svenska. Om ni vill köpa den via Bokus, klicka här.

Läs vad SVD tyckte om boken.

Trevlig läsning!

HCE och Palme

Maria. Hammarby. Röror. Gott. Prat och skratt. Olof Palme. Bra. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta årets första bokklubbsmöte. Om man vill vara kortfattad som omväxling. Om man vill kontrastera till tegelstenen om Olof Palme som vi har läst, eller skulle ha läst. Antal sidor: 714. Vikt: 1260 gram. Höjd: 235 mm. Puh.
Det var bara Åsa och Sofia som hade avverkat boken. Guldstjärna. Och båda lovordade den och tyckte att den var jättebra, intressant och en bra samhällsskildring av 1900-talets Sverige. En påminnelse om händelser som man har glömt bort. Eller sådana som man aldrig lagt på minnet. Allt beskrivet på ett precist sätt med ett korrekt språk. Kanske till och med torrt utan att för den skull bli tråkigt.
Maria höll med, trots att hon bara kommit halvvägs. Hon längtade till och med hem till Palme. Wiveca, Anna och jag befann oss någonstans mellan sidan 50-100. Redan på sidan 63 vet jag att jag har många goda sidor kvar och det känns inte alls tråkigt. Tvärtom. Den påminner mycket om Gellert Tamas ”Lasermannen - en berättelse om Sverige” som jag tyckte var oerhört bra.

Alla medlemmarna var på plats förutom Sofia. Här kommer hennes rapport:
Jag tycker mycket om boken. Precis som i ”Hon älskade” är det roligt att få ta del av ett tidsdokument. Han målar upp en fyllig bild både av tiden och av personen Palme. Jag uppskattar också att den är precis lagom privat. Även om jag blir nyfiken på mer så känns det skönt att det aldrig blir snaskigt. Jag var ju bara inne på mitt tolfte år när han dog, så jag har ju ingen vuxen uppfattning om honom, eller tiden. Efter att ha läst har jag fått en djupare förståelse för socialdemokratin och det politiska tänkandet i stort. En klarare bild av hela nittonhundratalets Sverige. Har stärkt upp min sopiga allmänbildning rejält för några månader framåt, tills det glidit bort igen :). Tack Henrik för det enorma, välgjorda arbete jag fått ta del av.

Tack också alla medlemmar, säger ÖB, för detta första årsmöte. Hoppas vi får många trevliga lässtunder tillsammans. Det började så fint, trots att vi saknade något väsentligt. Inga bokstavskex, hm. Men. Det. Går. Bra. Ändå.