HCE – snart en stark aktör i bokbloggsvärlden

HCE-bokklubbens dignitet växer starkt. Förlaget X publishing, Lilians och Mandarinstundersförlag, har i samband med presentationen av Mandarinstunder länkat till flertalet recensioner. Och däribland HCE:s. Upptäckte det när jag gogglade på HCE. Kolla längst ner på sidan här. Nu är väl bara en tidsfråga innan Bonnier, Brombergs eller SvD börjar länka till vår lilla bokblogg. Tror jag.

Stor bokklubb läser Strindberg

En dåres försvarstal av August Strindberg är årets bok i projektet ”Stockholm läser”. Det är Författarcentrum som vill uppmuntra alla stockholmare att läsa och samtala om samma bok under ett år. Under året bjuds det också på läsecirklar, stadsvandringar, föreläsningar och andra aktiviteter kring Strindberg och boken. Om man nu vill delta i en lite större bokklubb.

Läs mer i DN

Nu blir det fotboll i förort

Kanske kommer försäljningssiffrorna stiger till över en halv miljon nu när HCE läser försäljningssuccén: Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse av Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz. Observera att vi har ändrat dag för redovisning. Vi ses nästa gång torsdagen den 29 mars hemma hos ÖB.

Ett nästkommande bokmöte är också inbokat: tisdagen den 8 maj hemma hos Wiveca.

Gott nytt bokår!


Till Bokus. Boken finns endast som inbunden, än så länge.

Vi är inte amerikaner

Så satt vi med den tunga friheten i våra knän och funderade över detta amerikanska mästerverk. Detta tidsdokument och moderna klassiker, enligt amerikans press. Men vad vet vi om landet over there, tänkte vi när vi stirrade ut över storslagna Hammarbyhamnen från Marias köksfönster. För vad är typiskt amerikansk idag? Fet snabbmat, höga skyskrapor, sopsortering eller bipolära hemmafruar? Grönjäkligt bra skulle den vara också, Friheten. Eller gudabenådad till och med, enligt SvD:s Eva Johansson. Kanske Eva har dubbelt medborgarskap.
På årets första bokklubbsmöte insåg vi att vi inte kunde bedöma eller ha någon åsikt om amerikans nutid. Däremot hade vi åsikter om boken var bra eller inte. Halva HCE:s kritikerkår var tvekis. Även om både Maria, som nästan läst klart, och Sofia tyckte att den var bra. Så här skrev Sofia:
”Jag känner med karaktärerna, deras glädje och kamp i livet. Kände att författaren verkligen satte huvudet på spiken. När jag väl kommit in i boken vill jag hela tiden läsa vidare. Den är skicklig, skarp och samtidigt mänsklig, men det griper ändå inte riktigt tag på djupet. Men jag kan absolut rekommendera den vidare.”
Wiveca, som kommit halvvägs, hade däremot svårt att känna sig engagerad i personerna, tyckte att de kändes stereotypa och ytliga. Jag, också halvvägs, kunde delvis hålla med. Anna, klarläst, tyckte inte heller att boken grep an och att det inte var mycket till historia. Åsa tyckte så här:
”Berättandet var ganska platt, historien ytligt. En besvikelse helt enkelt, även om jag inte tyckte boken var direkt dålig.”
Maria sa att hon skulle läsa klart boken eftersom hon gillade den, det ska nog jag också göra. Wiveca var däremot mer tveksam.
Hursomhelst. Det var kul att se alla igen och en del omvälvande saker hade hänt sedan förra mötet. Maria serverad bokstavskex som avslutning på en fantastiskt middag; ugnsbakad kyckling, pasta och hemlagad röd pesto. Tack och lov ingen amerikansk snabbmat i Hammarbyköket. Däremot tror jag att Maria sopsorterar, typiskt svenskt eller?


Storslagen pesto i Marias kök. Däremot glömde jag att ta bild på medlemmarna.