På årets första bokklubbsmöte insåg vi att vi inte kunde bedöma eller ha någon åsikt om amerikans nutid. Däremot hade vi åsikter om boken var bra eller inte. Halva HCE:s kritikerkår var tvekis. Även om både Maria, som nästan läst klart, och Sofia tyckte att den var bra. Så här skrev Sofia:
”Jag känner med karaktärerna, deras glädje och kamp i livet. Kände att författaren verkligen satte huvudet på spiken. När jag väl kommit in i boken vill jag hela tiden läsa vidare. Den är skicklig, skarp och samtidigt mänsklig, men det griper ändå inte riktigt tag på djupet. Men jag kan absolut rekommendera den vidare.”
Wiveca, som kommit halvvägs, hade däremot svårt att känna sig engagerad i personerna, tyckte att de kändes stereotypa och ytliga. Jag, också halvvägs, kunde delvis hålla med. Anna, klarläst, tyckte inte heller att boken grep an och att det inte var mycket till historia. Åsa tyckte så här:
”Berättandet var ganska platt, historien ytligt. En besvikelse helt enkelt, även om jag inte tyckte boken var direkt dålig.”
Maria sa att hon skulle läsa klart boken eftersom hon gillade den, det ska nog jag också göra. Wiveca var däremot mer tveksam.
Hursomhelst. Det var kul att se alla igen och en del omvälvande saker hade hänt sedan förra mötet. Maria serverad bokstavskex som avslutning på en fantastiskt middag; ugnsbakad kyckling, pasta och hemlagad röd pesto. Tack och lov ingen amerikansk snabbmat i Hammarbyköket. Däremot tror jag att Maria sopsorterar, typiskt svenskt eller?

Storslagen pesto i Marias kök. Däremot glömde jag att ta bild på medlemmarna.
2 kommentarer:
Roligt att höra vad ni andra tyckte! Jag trodde nog att fler skulle gilla den. Jag håller med om kritiken, även om jag verkar ha uppskattat den mer.
Alla är ju inte riktigt i mål. Vi får väl se vad vi tycker när vi läst klart.
Skicka en kommentar