Bokklubben på riktigt äventyr

Wiveca har ju förslagit att HCE-bokklubben ska åka ut på tur. Idén uppkom i samband med boken "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap". Oavsett vad vi tyckte om boken är förslaget att vi reser i litteratur- och potatisskalspajssällskaps anda till Guernsey. Vi åker alltså dit. På riktigt.
Reiseleitern har kollat upp olika resealternativ men har ännu inget att konkret förslag att presentera. Däremot prellade vi en helg i maj, i fall att. Och i så fall handlar det om en resa torsdag till söndag eller fredag till måndag. Förslag: helgen 6–10 maj. Datumet är alltså inte spikat och går att ändra om det inte passar ressugen medlem. Men eftersom våren gärna rullar på ganska fort, tyckte vi att det var bra att ha en helg att utgå ifrån.
Du hänger väl med? Mer info kommer. Konferensprogram utlovas.



Bilden har jag snott från: www.thebayguernsey.co.uk

Nobelpris till HCE-bokklubben

Det blir årets nobelpristagare till julläsning. Nämligen Herta Müller och "Hjärtdjur", som finns som pocket.
Boken ska vara läst till måndagen den 18 januari, då vi ses hos Åsa. Vi prellade också ytterligare ett datum, måndagen den 15 mars då vi åker hem till Anna.



Sofia har, helt utan sin vetskap, bidragit med denna illustration (röda luva, gammal PTL-illis). Hoppas att det inte blir dålig stämning.

Innerligt och tungt på klubbens julavslutning

Sista bokklubbsmötet för 2009. Måndag, kallt, mörkt. Men så såg vi ljuset, då varma Wiveca bjöd hem oss till julpyntat hus. Sakta tinade vi upp till glögg och glad lax.
Bokklubben var ganska enig om boken, "Sju stenar till den otrogna hustrun" av Vénus Khoury-Ghata, inklusive Sofia som ringde in sina kommentarer. Förfärlig och tung bok, men läsvärd. Vi var alla glada över att ha läst den. Alla var förstås upprörda över kvinnosynen, vilket också var meningen. Det var lätt att fastna där, mitt i allt elände.
Språket var nästan poetiskt, tyckte Anna. Det var avskalat och helt utan onödiga beskrivningar och utsvävningar. Kargt men oerhört effektivt. Man kunde inte bara hoppa över en mening eller två, då missade man helt säkert något viktigt.
Skiftandet från första, till andra och tredje person var ett enkelt och bra grepp. Lite hit och dit sa Åsa, som inte tyckte att det var konsekvent alla gånger. Själv hade jag svårt att känna någon närhet med tilltalet "du", det hade snarare motsatt effekt.
Mötet slutade i alla fall nära och innerligt med att Wiveca delade ut julklappar. Ett mycket trevligt inslag som nästan förtog avsaknaden av utlovade bokstavskex. Inslagen i ett av paketen låg Herta, som gav inspiration till nästkommande bok.


Närvarande bokklubbsmedlemmar på årets sista möte hemma hos Wiveca.


Tomtemor Wiveca delar ut klappar till lässugna medlemmar.

Medlem fyllde femtio

I HCE-bokklubben är det inte bara läsning utan också en hel del glam och glamour. Som när Wiveca fyllde 50 till exempel, då var några av oss med och firade, så klart. Och Wivecas närstående kallade oss då för "litterärt sällskap", vilket vi tyckte lät väldigt fint.



Bild från kalaset den 14 november 2009.

Ny stentung bok

En annan distansare, syster Lena, stod för nästkommande bokförslag. När bokklubben valt blev det:
Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata

Vi läser boken till måndagen den 14 december då vi ses och pratar bok hemma hos Wiveca.

Boken är billigast på Bokus
Läs mer om boken på SvD

Från halvelegant till briljant

Så var det dags för dissekering av igelkotten, den franska bestsellern. Men hur skulle den mottas av HCE-bokklubbens kritiska ögon? Boken diskuterades på möte hemma hos ÖB med delikat distansare på besök; min mamma eller Inger eller Hildur, om man så vill. I övrigt saknades bara mamma Sofia, vilket var trist.
Igelkotten var allt från halvelegant till briljant. Åsa och Wiveca var förtjusta. Maria tyckte inte att boken kom tillräckligt nära för att engagera. Resterande tyckte att boken kom igång först på sidan 140, då den japanska grannen klev in. För lång startsträcka, tyckte Anna, och jag kunde inte annat än att hålla med. Maria tyckte dock att boken blev lite för söt då. Sofia gav boken betyget 6,5. Hon har läst filosofi, på riktigt, men menade att boken kändes elitistisk (rätta mig om jag kommer ihåg fel Sofia). Själv är jag föga intresserad av filosofi. Jag blev irriterad över att huvudpersonerna var så grönjävligt smarta hela tiden. De krångliga resonemangen och de svåra orden utestängde läsaren. Är man smart bara för att man använder svåra ord? Nog med de hårda. Vi får inte glömma bort att två av medlemmarna tyckte att boken var jättebra. Och halva Frankrike. Alla var rörande överens om, och mer eller mindre gråtfärdiga, över bokens sorgliga slut. Vi hade också invändningar angående översättningen, som på sina ställen hade övrigt att önska. Maria hade observerat att det var två olika översättare för de båda huvudpersonerna. Intressant.
Utöver allt bokprat hade vi, som vanligt, väldigt trevligt. Med snack om tidningsurklipp, demens och favoritord, emedan vi sörplade svenskfransk fisksoppa och åt halvbränd limepaj. Kvällens stora fadäs var nog ändå bokstavskexen, som jag helt glömde bort. De kom fram först i hallen när alla skulle gå hem och då Anna redan hade gått. Varken briljant eller ens halvelegant. Skärpning ÖB.

Måste vi byta namn på bokklubben nu?

Det pågår en tyst revolution i biblioteken. Nu ska siffror ersätta bokstavskombinationerna i klassificeringen av våra böcker, ett system efter någon gammal stofil som hette Dewey.
Vad får det här för konsekvenser? Måste vi byta namn till 363.46-bokklubben? Just den sifferkombinationen är den generella ämneskoden för böcker om abort. Men i alla fall. Jäkla Dewey.

Läs mer om den nya klassificeringssystemet på dn.se