Den obegripligt intellektuella överbibliotekarien laddar upp inför mötet med rätt kasse. Traskar sedan Ångbåtsvägen upp tillsammans med den haltande Maria (förmodligen liktorn eller kanske gikt?) och hamnar nästan på villovägar. Utan broddar och av ren rädsla för att bryta lårbenshalsen, undviker de Annas halkbana på gården och går på sidan i snön. ÖB klappar igenom totalt och hela högerskon blir vattenfylld. Så börjar bokmötet hemma hos Anna. Sedan kommer Wiveca också. Åsa fixar inför husplåtning och Sofia stannar hemma med Tea.
Kvällen fortsätter trevligare och varmare. Anna har lagat kanonmat, vi dricker vin, äter bokstavskex och tycker om ”Hon älskade” av Helena Henschen. Maria gillar de eleganta övergångarna mellan att hon berättar om Signe och däremellan skriver utifrån Signes perspektiv. Anna tycker att språket flyter på behagligt. Vi andra håller med. Jag tycker ibland att hon slarvar med förflyttningarna och jag hänger inte alltid med i svängarna. Återkommer till det.
Åsa hälsar så här: ”Jo, jag tyckte om den. Jag tyckte om författarens 'hoppande' mellan den egna relationen till sin farmor, den mer fristående berättelsen om en fantastisk kvinnas liv och vad som hände under denna spännande tid i Europa. Ännu en historielektion, i liten skala! Jag blir både fascinerad och irriterad på denna kvinna. I mångt och mycket uppfattar jag henne som otroligt naiv och aningslöst självisk, både i sina relationer till män och till omvärlden och politik, faktiskt även då hon engagerar sig i olika samhällsfrågor. Detta tycker jag ofta är intressant; den tidens överklasskvinnor, förhållandevis välutbildade och medvetna, men som ändå genom sitt isolerade liv var så totalt omedvetna.” Och de övriga i HCE håller med.
Sofia hälsar att hon också tycker om boken. Att den var spännande och intressant på flera olika plan. Sofia drar paralleller med sin mormor som var läkare och hade mottagning hemma samtidigt som hon var hemma med barnen. Men det tror jag hon får berätta mer om själv.
Kanske kan vi tillsammans kan reda ut vissa händelser i boken. Och det var här jag inte riktigt hängde med.
1. Var tar Lily vägen? Wiveca säger att hennes båt gick iväg, men att tyskarna sänkte den. Jag fick för mig att hon vägrade följa med Anders, stannade kvar, båten gick inte iväg och jag förmodar att hon blev tagen av tyskarna, men det fick man aldrig veta.
2. Hur kom Lilys fiol till Signe?
3. Och vem hade med sig fiolen? Det var en norsk kvinna, men hade hon någon relation till någon av de andra?
Den obegripligt intellektuella överbibliotekarien fick låna skor och strumpor av Anna till hemvägen, vilken tur. Wiveca var snäll och skjutsade ÖB och Maria, som då slapp halta, till bussen. Här ser ni Maria vid vår bokklubbshållplats i Björknäs.
2 kommentarer:
Det var det finaste kasse jag sett! Låter som en härlig kväll.
Ja, det jag kände igen från min mormor, som ju är en generation senare, är perspektivet att man är den som är hemma och tar hand om barn och hushåll fast man har personal som gör det år en. Min mormor tyckte att hon gav upp sin karriär för barnens skull när hon istället jobbade heltid hemma och absolut inte fick störas.
Vi verkar vara överens om den här boken, det är inte så vanligt. Har inte någon lösning på ÖBs frågor.
Önskar er en härlig resa!
Ja, visst är väskan fin. Passar mig som handen i handsken, tycker jag.
Bra att du förklarade mormor. Det kändes fånigt att jag skulle göra det.
Synd att du inte kunde frågorna. Det förbryllar mig fortfarande.
Vi hörs!
Skicka en kommentar