Det var en gång en bokklubb som hette HCE som vände blad, tillsammans. En regnig och ruskig kväll träffades de för att samtala kring Inger Edelfeldts bok Namnbrunnen, sagor för vuxna. De träffades annorstädes, i Bajerns näste, där Maria dukat upp till en festlig och välsmakande måltid och bjöd på kryddat vin.
Sagor äro ju en speciell genre och förutsättningen äro att man tilltalas av den, vilket inte alla gjorde. Men merparten fann den tilltalande för att den, ånyo, öppnade fantasins värld och sjöng långsamhetens lov, i kontrast till dagens stressande verklighet. Ty detta äro en öppen-spis-och-dricka-te-bok och inte en läsa-på-tunnelbanan-på-väg-till-jobbet-bok. Många fann språkbruket vackert även om det inte kunde mätas sig med Selmas. Andra fann språket distanserande.
Snipp snapp snut och så var den sagan slut. Nu väntar Björn Ranelid och boken Kvinnan är det första könet, men det är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar