Så här trevligt hade vi på HCE-bokklubbens första riktiga möte hemma hos Åsa. Men vi åt inte bara mat, drack vin och smaskade på Bragos bokstavskex, vi pratade faktiskt om boken också.
Åsikterna var många och olika:
Positivt: lättläst, snabb, relativt "ung", kul berättarteknik.
Negativt: snaskigt och fattigt språk, virrig berättarteknik, personerna var för stereotypa.
Paralleller: samma typ av berättarteknik som i filmen "Short cuts". Båtepisoden har vissa likheter med filmen "Breaking the waves".
Värst: båtepisoden, nästan outhärdlig att läsa.
Bäst: Benjamin var bäst och mest utförligt porträtterad och den som alla tyckte synd om. Gun-Britt, rolig och frän typ (Ullis). Det äldre paret (Lena) som upptäckte varandra på nytt när de vågade se sig själva med den andras ögon.
Summasumarum: vad handlade boken om, egentligen? Längtan efter beröring och kärlek. Men Sofia sammanfattade det så fint med ett enda ord: "hud". Och det stämmer faktiskt om man tänker efter.
Skulle du rekommendera boken till någon annan? De närvarande bokklubbsmedlemmar sa: ja 2 pers och nej 3 pers. Räknar vi med Usha som inte kunde komma och inkluderar mamma Inger och syster Lena på distans så blev resultatet: ja 5 pers och nej 3 pers. Och det är ungefär som kritikerna också tyckte.
Ris från DN
Ros från SvD
Oavsett vad vi tyckte om boken, kände alla på mötet att det gav en hel del att prata om boken. Pratet gav nya reflektioner och fler nyanser. Vad tyckte du som inte var med på mötet?
2 kommentarer:
Och tack Åsa för igår, det glömde jag att skriva. Det var kanoners på alla sätt och vis.
Skicka en kommentar