Från läger 14 till Kalmgatan 41 och en ny läsupplevelse

Samling hos Maria på Kalmgatan 41 för att prata om läger 14. Hemskt. Men intressant. Nu blir det svenskt istället: P.O. Enquist och hans senaste ”Liknelseboken – en kärleksroman”.
Den ska vara läst tills vi ses hos Åsa den tisdagen den 23 april. 

Ytterligare ett möte är inbokat hos Anna måndagen den 20 maj.

Köp boken på Bokus 

Jag kan även rekommendera Enquists gamla sommarprat i P1. Lyssna och njut av klok man.

Bokklubben gick bananas över Marias fina färgsortering av böckerna. Färg före funktion.

Från en rosa verklighet tll en annan

Jorå. Vi var där på Rosa drömmar i tisdags, Anna, Åsa och jag. Och precis innan vi skulle gå kom även författaren själv. Trots att han inte var närvarande under vårt bokprat viskade vi fram, för säkerhets skull, våra åsikter över en fläsknoisette med bea. Det var inte så många fina ord vi sa.

Från en verklighet till en annan, långt bortom Rosa drömmar. Nästa bok som vi ska läsa är ”Flykten från läger 14” av Blaine Harden. Den ska vi prata om när vi ses hos Maria långt bort i mars, tisdagen den 26.

Men därifrån är det inte långt till nästa möte, eftersom vi gärna vill hinna med ytterligare ett före sommaren. Så boka in tisdagen den 23 april också. Vem vi ska vara hos då, får vi fundera på.

Köp boken på Bokus

God jul och gott nytt bokslut!

Nu är det ingen ordning på någonting. Men HCE-bokklubben sågs i tisdags hemma hos ÖB. Men det bidde inga bokstavskex, det finns inget bildbevis och det blir ingen rapport. Vart är världen på väg egentligen, kan man undra.
Som om inte det vore nog. Till nästa gång, tisdagen den 15 januari, läser vi ”När det känns som att det håller på att ta slut” av Stig Larsson. Och vi ses inte hemma hos någon utan på kvarterskrogen Rosa drömmar, Stigs favvohak på Lilla Essingen. Galet annorlunda. Jag har också en idé om hur vi ska välja bok till nästkommande gång, då ingen är bokvärd.
Vi bestämde ytterligare ett datum för nästkommande bokträff, efter sportlovet och olika typer av skidresor. Så boka även in tisdagen den 26 mars, då vi ses hemma hos Maria (jorå, kreolsk gryta funkar nog även då).

God jul och gott nytt bokslut!

Önskar Eder ÖB

Beställ boken från Bokus
Här är Rosa drömmar

Snart julavslutning liksom

Förhoppningsvis könshårsfritt blir kanske Kupé nr 6 av Rosa Liksom.  Och vi ses nästa gång ses vi hos Maria tisdagen den 4 december, vilket också blir HCE:s julavslutning. På det nya ses vi hos ÖB, tisdagen den 15 januari.

Köp ”Kupé nr 6” av Rosa Liksom hos Bokus.
Smygläs recension (där det står att det är prosa vi ska läsa, oj :-) i SvD.

Konsten att vara en bokklubb

Jag tror, att det är mycket mer komplicerat att var kvinna än att vara ÖVERBIBLIOTEKARIE i en bokklubb. Det senare svårare att stava kanske, men annars verkar det vara mycket LÄTTARE!!!! För är det så här komplicerat, som i ”Konsten att vara kvinna” av Catlin Moran, så vete katten om jag vill vara med. Trist verkar det också. Och jag tycker INTE att Catlin Moran är rolig, ALLS. BLÄ!! Jag känner heller inte igen mig, någonstans. Mer än möjligtvis det där med KÖNSHÅREN.

Men könshåren gick isär i HCE-bokklubben. Maria och Sofia tyckte att boken var BRA och VIKTIG. Med intressanta frågeställningar om vad FEMINISMEN står för idag. Sofia tyckte också att det var bra att författaren INTE var besinningslöst ARG på MÄN.

Så här skulle man kunna sammanfatta HCE-bokklubbens åsikter. Väldigt KORT I 5 PUNKTER:
1. Först tyckte författaren att könshåret kunde få växa fritt och vilt. Sedan rakade hon sig, i ALLA FALL. Hur ska hon ha det i EGENTLIGEN???? Vad var KONSENSUS???
2. Har vi hört den FÖRUT? Inget nytt under solen när det gäller feminismen. Grupp 8 still RULES.
3. Funkar kanske i Storbritannien, men det är skillnad mellan de båda LÄNDERNA. Mycket av namedroppingen hänger vi svenskar inte riktigt med på.
4. Hon SKRIKER förfärligt mycket. Språket ÄR INGET VIDARE!!!!! Värst är översättningen ”uppenbaraste” (sidan 235). Man kan inte komparera UPPENBAR, det är väl uppenbart eller????
5. Texten funkar kanske som KÅSERI (i Storbritannien) men inte i bokform. Det blir för JOBBIGT att läsa. OCH TJATIGT.

Hursomhelst blev det många INTRESSANTA diskussioner hemma hos underbibliotekarie ÅSA. Extra roligt var det också att vi dagen till ära hade EN NY MEDLEM, PETRA. Välkommen ännu en gång!!!! Petra hade hittat en liten sällsynt godbit på sidan 131: ”... de som är bäst på att kyssas är också bäst på att lyssna ...”. Vissa av oss höll med. Men Maria hade träffat motsatsen. Sedan gick diskussionerna vidare om: KÖNSDAGAR i skolan, opererade PATTAR, kollektiv och BÖGAR, BUSK-MARGITAR OSV. Men oavsett vad man tycker om boken så är det förstås alltid roligt att läsa EN AKTUELL BOK som folk pratar om just nu. Och oavsett bok, så har vi ju så ASTREVLIGT på våra möten.

Som överbibilotekarien i HCE-BOKKLUBBEN har jag nu bestämt att det får vara nog med sådana HÄR rapporter. Hädanefter är det bokklubbsmötena i IRL som räknas (bokbloggen kommer förstås fortsätta att vara kanalen för våra möten och kommande böcker).  MEN just den här rapporten var ganska roligt att skriva. ATT SOM ÖVERBIBLIOTEKARIE OCH FORMGIVARE, SOM ALLTID TYPOGRAFERAR BORT VERSALER, BARA HELT HÄMNINGSLÖST SLÖSA MED DEM. Det samma gäller alla utropstecken. Men nu är det slut!!!!!!!!!!!!!!!!!!! PÅ DET.

Åsa, Maria, Anna, Petra och Wiveca kan konsten att vara HCE-BOKKLUBBEN!!!!!

Futurum

Nästa bok vi ska läsa är ”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran. Observera att den ska var läst till måndagen den 22 oktober (vi har tidigarelagt nästa bokklubbsmöte) då vi ses hos Åsa.

Nästkommande möte är inbokat till tisdagen den 4 december och då julavslutar vi hemma hos Maria.

”Konsten att vara kvinna” verkar vara slut hos Bokus (kommer först vecka 39) om man inte väljer att läsa den på paddan förstås. Men några av oss har redan beställt den från Adlibris och har inte fått något meddelande om att boken skulle vara slut.

Uppfyllda av tempus och oddkollon

Vi fyllde oss med paprikor, oddkollon, vin, sträckta vader och hemgjorda goda björnbär där hemma hos Anna. Golnaz Hashemzadeh hade bjudit in oss till en värld där vi medelålders svenskfödda medelklasskvinnor aldrig hade varit förut. I Blatteland, på Elitskolan, på Firman och som invandrare. Och vi gillade att gästa där. Mycket. Boken ”Hon är inte jag” är bra, helt enkelt.
Vi både fascinerades och förfärades av hennes arbetstempo och att hon aldrig var fördömande mot sin pappa, bara accepterade att hon var en del av Planen. I boken var hon både utelämnande och privat men balanserad, avslöjade aldrig för mycket. Vi fick ta del av hennes innersta tankar men inte allt. Vi fick inte reda på vad hon sa på anställningsintervjun till exempel, när de frågar henne vem hon egentligen var, bara att hon fick jobbet. Det är ett bra stilgrepp.
Hon rörde sig ibland med ord och begrepp som vi inte riktigt förstod. Vi hängde ju med på uttryck som ”Du och jag, Emil” men vad betydde håningsögon? Hånfulla ögon eller snälla som honung? Åsa funderade på det om det var ett Nalle Puh-uttryck. Ja, kanske. Oddkollon var för mig obegripligt tills Åsa berättade att det var Eau de Cologne. Hursomhelst så gör det ingenting. Det är bra i alla fall.
Kvällens hetaste diskussionsämne var nog tempusbytet. För hon byter tempus i bland, Golnaz Hashemzadeh. I huvudsak skriver hon i imperfekt. Men utan att man vet ordet av så byter hon till presens. Det kan vara ett stilgrepp det också, men i så fall är det inte tillräckligt tydligt. Det tycker i alla fall inte ÖB. Åsa gillar det och säger att det ökar närvaron, Anna hade bara slukat boken och inte tänkt på det. ÖB har lärt sig på en kurs någon gång att närvarokänslan inte sitter i verbformen. Och därvidlag står hon nog fast. Men är det slarv eller helt medvetet? Golnaz Hashemzadeh känns inte direkt som någon person som skulle slarva eller hasta igenom en text.
Inför mötet hade ÖB till och med varit så nördig och gjort sidhänvisningarna för tempusbytena. Den lappen gav hon sedan vidare till Maria, som inte riktigt läst klart boken. Nu avvaktar vi Marias syn på saken.
Tempus är svårt. Undra just hur många gånger jag har bytt tempus i den här texen utan att det har varit befogat. Men strunt i det. Det går bra, ändå.

Inga bilder från bokklubbsmötet mer än Annas fantastiska och alldeles hemjorda dahlior som vi fick med oss hem.