In i poesidimman

Dimman av allt heter nästa bok och är skriven av poeten Bruno K Öijer. Om man inte vet något om Bruno K Öijer kan man med fördel kolla på Youtube. Det kan finnas en vits med att se hur han framför sin poesi. Eller inte :-)
Nästa möte är måndagen den 1 juni, då ses vi hemma hos Wiveca.
Trevlig vårläsning!

Läs mer på om boken på Bokus där det är bästa pris.

Bruno på Youtube:
Du fick aldrig veta
Ur giljotin "Lät dem ligga"
Jag frös

Nytt webbtips ger nya boktips

Idag öppnar boktipset.se, en boksajt för alla bokälskar som Sigge Eklund, Bonnierförlagen och TV4 ligger bakom.
Läs mer om boktipset på Resumé
Besök boktipset.se

Aprilmöte

Sofia informerar om att nästa möte blir hemma hos henne tisdagen 21 april klockan 18.30 Hon återkommer med adress och vägbeskrivning när det närmar sig. Och till dess ska vi alltså ha läst Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren.
För oss formgivningsnördar så har Lotta Kühlhorn gjort omslaget.

Hej från ÖB!

Jag kunde ju inte vara med idag. Synd. Men det här är nästan som att vara med via direktlänk. Hoppas att ni hade det roligt hos Åsa. Och jag väntar med spänning på en rapport från mötet. Vi hörs!

Ändrat möte

Nästa bokklubbsmöte är ändrat till onsdagen den 11 februari, då vi ses hemma hos Åsa. Vi ska då prata om "Sista kulan sparar jag åt grannen" av Fausta Marianovic. Mer info kommer via mejl. Vi ses!

Nästa Bosnien

Mamma Inger fick välja bok den här gången:
Sista kulan sparar jag åt grannen, Fausta Marianovic
Boken ska vara läst till den 12 februari, då ses vi förmodligen hemma hos Åsa. Vi bokade också in ytterligare ett möte den 6 april, då vi troligen är hemma hos Sofia.
Läs mer om boken på Adlibris
Recension SvD
Recension Aftonbladet

En liten ros men mest ris till Ranelid

Det goda nya började med att HCE:s kärntrupp och Björn Ranelid samlades hemma hos ÖB. Trevligt att ses igen. Björta själv var förstås inte med och det var kanske tur. Han skulle nog bara ha blivit lyllig av vad Wiveca hade att säga om boken, "Kvinnan är det första könet".
Wiveca beskrev med inlevelse boken som hon hade läst. Vi andra satt hänförda lyssnade. Boken handlade om passion, öden, kärlek, mod. Språket och beskrivningarna var som vacker poesi. Wiveca tackade Maria, som föreslagit boken, för denna fantastiska läsupplevelse. Vi andra satt som postlådor; hade vi verkligen läst samma bok? Wivecas bok ville alla läsa, men inte Björtas.
För oss andra var Björta tjatig. Han bara tjatade om samma saker, om och om igen. Upprepningar må vara ett smart författargrepp, men vi tyckte inte att det funkade. Ja, han tömde sin säd i hennes blygd. Ja, han hade vattenskalle. Ja, Anna var vacker. Ja, han hade tjockläpp, ty han hade ramlat. Vi har hört det nu. Sluta tjata. Hans beskrivningar gjorde inte heller människorna levande, tyckte vi. Man såg inte människorna framför sig. I motsats till oss som var negativa, skulle Sofia kunna tänka sig att rekommendera boken. Boken tog upp många viktiga frågor och berättade om två starka kvinnor, tyckte Sofia.
Jag var i alla fall impad av berättartekniken. Inte ett pratminus eller citattecken i dialogerna, men man förstod klart och tydligt vem som pratade och vad han eller hon sa. Ranelid hoppar elegant mellan olika tider och händelser och det är inte ett dugg svårt att hänga med. Däremot har jag svårt för ty. Ty hit, ty dit. Som om prepositionen "för" upphört att existera.
Alla var dock glada av att faktiskt ha läst Ranelid. Även om det för många av oss var för både första och sista gången.